Pratkvarn

Jag kommer aldrig kunna skriva av mig det här.
Sitter i mitten av mitt eget centrum.
Lyktan skiner över mig, bara mig.
Du höll i den men gick därifrån. Du drog, du stack, du gjorde rätt i det.
Jag gick också. Eller kröp, eller sprang.
Allt beroende på syn. Ibland är jag blind.

Jag kan svamla bort min mentala hälsa bäst jag vill.
Ett hackigt berg-och-dalbana soundtrack på repeat.
Jag blir åksjuk av alla gånger. Men vet att känslan slår allt.
Det handlar inte om att få känslan åter. Det är bara efter-chock.
Det är svammel, taktikbyte, tack-för-god-match.

Någon dag vill jag vara rakryggad, lycklig och stark. Men inte idag.
Idag är jag bara tusen saker du aldrig såg.