Pratkvarn

Jag är inte mitt glada själv just nu. Jag är trött och håglös. Jag vill ligga hemma i min säng. Konstant. Jag skulle inte ha något emot att aldrig kliva upp. Gå i ide helt ordentligt. Möjligtvis börja synas offentligt någon gång i april kanske. Jag är en sådan oerhört trött människa. Enda anledningen till att jag är ute och spatserar alls är att mitt sociala behov är starkare än min trötthet.

När jag inte sitter hemma är jag ute och dricker öl. Vad skulle samlade terapeuter säga om det mån tro?
Jag är ute efter känslomässiga kickar. Jag är emotionellt handikappad och vill att någon skjutsar mig i min känslo-rullstol. Jag skulle inte bry mig om vem, jag har ryggen emot. Men jag skulle låtsats bry mig. I min stol låtsats, lurar och bedrar jag. Allt  för att suga ut så mycket som möjligt ur samma kick. Om och om igen. Hemskt egentligen. Jag är en emotionell junkie, ge mig en sil!
Bekräftelsemonstret är vaken, även om jag är trött och inte orkar med henne pågår den ständiga debatten om framtidens planer. Jag är tvilling, det ligger i min natur att vara splittrad.
Om tiden kommer då jag lurar mig själv är jag körd. Då kommer ingen putta på min känslo-rullstol och jag kommer säkert inte kunna dra igång den själv. Kärnans ironi.

Nej, jag ska kunna gå själv. Även om jag har samma stressnivå som en elitsoldat i krig. Jag ska nog alltid gå själv.
Jag ska lära mina barn att gå själva och de ska inte hata mig.

1. kroppsliga behov (mat och sömn)
2. behov av trygghet (ursprung: bekräftelse)
3. behov av gemenskap och tillgivenhet (sex)
4. behov av uppskattning (bekräftelse)
5. behov av självförverkligande (egentligen bekräftelse återigen, människan är komplicerad...)

Imorgon börjar jag en ny kurs, med inte bara en tom tallrik utan en helt ny har jag bestämt mig för. Jag tänker mig min förra som en liten tallrik från Ikea. Nu ska jag ha en stor tallrik från Duka. Vill ju inte fastna med en assiett, hur dumt skulle inte det se ut?
Tabula rasa i porslinsform. Duka är dock ganska blasé det med. Medelklass utan smak. Massproduktion.
Jag vill ju inte ha en begagnad tallrik från Myrornas heller. Kanske kan specialbeställa från nåt fancy ställe utomlands? Vara lite exotisk. Annorlunda på låtsats. Det är ju inte så att man konstant sitter med en tallrik i knät.
Tanken lockar däremot lite. Kroniskt hungrig som jag är.

Kursen jag ska gå är i och för sig en fortsättningskurs. KOM 2 efter en numera avslutad (och förhoppningsvis godkänd) KOM 1. De påhittiga namnen på våra kurser är ett plus i tillvaron, verkligen. Undrar vilket ägg som suttit och kommit på namn som MEMS, TOM, KOM och GID?! Det är upplagt för parodier. Kanske lite det som är meningen, man kan ju hoppas att det är humoristiskt menat.

Jag känner att mina blogginlägg blir mer och mer intressanta med tiden. Kanske borde lägga ner verksamheten. Slänga tallriken, jag har alltid velat ha sönder porslin. Rakt in i väggen samtidigt som jag skriker något helt galet. Vem jag ska skrika på är en annan fråga. Men den ilskan måste vara den äktaste (ord?) som finns. Lite konstigt är det kanske att jag vill vara så arg.
Tror att ilska är en underskattad känsla i den emotionella hierarkin. Den är nog rätt skön att hänga med ett tag.

Lägg världen i en låda. Sätt på locket.
Säg inte att jag är snygg, jag bryr mig inte.
Osminkad, trasig, genomskinlig.
Lägg mig en låda. Sätt på locket.
Säg inte att det är lugnt, jag bryr mig inte.
Allting är en yta, du mer än någon annan.
Prata inte med mig om fasader och försvarsmekanismer.
Jag stjäl inte. Jag lämnar tillbaka.
Jag lägger dig i en låda. Sätter på locket.