Pratkvarn

Jag är så lat. Det är pinsamt. Hade planerat att demonstrera mot FRA lagen på sergels torg idag men eftersom jag nu, kl 12,40 fortfarande ligger i sängen och degar är oddsen att mitt kontorsformade arsle kommer dit inte speciellt höga. Satsa inga pengar på mig med andra ord. Så istället ligger jag här, utjäst och hungrig utan ork att ens gå och handla på hemköp.
Bestämmer mig i ett svagt ögonblick för att sända ut positiva tankar till alla som duktigt kommit ut ur mini-idet som numer är helger och kämpar för befolkningens rätt att snacka skit om vem de vill. Hurra! Det lät som en bra idé då. Lite i stil med hela det här "Rules of attraction" fenomenet. Tror inte på det, så varför lurar jag i mig själv samma princip?
Men visst är det människorättskämpigt (ord?) av mig att demonstrera från sovrummet. Även om det är lyhört i det här huset tror jag inte att jag kommer göra min röst hörd till någon distans som räknas. Jag är till och med så lat att jag inte ens kollat upp när demonstrationen börjar, så att jag nu i sista timmen kan säga; Ähh jag vet ändå inte när det börjar så då är det onödigt att åka in. Eller söka på internet, eller ringa någon som säkert vet.

Egentligen är allting säkert otroligt planerat från mitt undermedvetna så jag kan lata mig så mycket som möjligt utan att egentligen få dåligt samvete. Jag hade ju tänkt gå dit. Det är tanken som räknas. Mmmm tjena. Det hela är en kupp av mitt under-jag, belägring sker i hela min kropp och målet är soffpotatis-mode. Turligt nog har jag lite dåligt samvete för att jag inte skakar rumpan ur sängen och beger mig, men uppenbarligen inte tillräckligt för att motstå under-jaget och förvandlingen till potatis.

Den summan pengar som karma-mässigt sattes in på mitt konto nyligen visade sig att vara en slarvigt utbetald lön till någon annan på mitt ena jobb. Borde finnas någon slags "finders keepers" mentalitet när det gäller sånt här.
I alla fall en slags omvänd hittelön. Sveda och verk. Stress och verk?
Skitsnack och stress?

På TV visas dokumentärer om barn med fyra armar och fyra ben. Jag klagar över att stressnivån i barken ökar av att någon har satt in pengar på mitt konto. Självupptagenheten når helt nya nivåer. Tursamt nog bor flickan med åtta utväxter i Indien där vissa verkar sammankoppla henne med gudomligheter. På annat håll hade hon kanske kallats spindeln eller något annat utvecklingshämmande. Fast hur mycket utvecklingsmöjligheter kan den stackars lilla tjejen ha i den här världen?
Satt på aftonbladet.se idag på jobbet och där rapporterades det om ett annat barn som vid elva års ålder hade diagnostiserats med "varulvssyndromet" och ja, som det låter, hade han hår över hela kroppen. Han såg, utan att skämta, och faktiskt utan att driva detta till humoristiska höjder (det vore elakt och omänskligt, sån är inte jag) ut som en mänsklig variant av "It" i Addams Family. Denne pojke bodde även han i Indien och hade även han blivit kallad gudomlig av vissa i hans by. Indien verkar vara fullt av toleranta människor. Eller kanske är det deras religion som skapar kryphål för mutationer?

Håller på att möblera om min lägenhet, det är som att möblerna cirkulerar runt mig och det enda jag lyckas åstadkomma är en rejäl röra. Jag vill byta ut mina gardiner. Jag vill hitta en mysig fåtölj (alternativt sno en av mina föräldrar) och ha vid det lilla fönstret. Där vill jag sitta och läsa, filosofera och tänka på oviktiga saker. Ommöbleringen är en aktion skapad för att ordning ska uppstå.

Jag skapar i min oordning även en hel del nytänkande. Jag har en chockrosa väska hängandes på väggen över min byrå, detta eftersom jag anser att jag inte har någonting som skulle överträffa denna konstnärligt. Jag har hittat en helt ny plats att ha datorn, nämligen i fönstret. Tacka hyresvärden för breda fönsterbräden.  Jag kan samtidigt som jag skriver, kasta elaka blickar åt bilmeckets helvetesverksamhet.

Förorten börjar kännas uthärdlig, men det är kanske för att jag vant mig vid bojjorna.