Loonietunes here I come.
Framför allt ska jag sluta med att spela upp scener i mitt huvud där Scarlett O'haras kärleksliv bleknar i jämförelse. Påhitt är vad det är. Orealistiskt dagdrömmeri. Bullshit!
Man ska bara låta saker ske. C'est la vie. Min tankegång är ju annars att om man kan påverka, så ska man. Problemet är bara att jag blir smått upphakad på problemen och njuter inte på vägen. Jag ser inte till andra kvalitéer direkt. Jag är expert på att sätta på mig mina skygglappar och snöa in totalt på ett område. När snöar det på en enskild punkt?
Det är som mitt liv vore tecknat, fast omvänt.
Laddad pratkvarn skjuter snett.
Jag kommer aldrig kunna skriva av mig det här.
Sitter i mitten av mitt eget centrum.
Lyktan skiner över mig, bara mig.
Du höll i den men gick därifrån. Du drog, du stack, du gjorde rätt i det.
Jag gick också. Eller kröp, eller sprang.
Allt beroende på syn. Ibland är jag blind.
Jag kan svamla bort min mentala hälsa bäst jag vill.
Ett hackigt berg-och-dalbana soundtrack på repeat.
Jag blir åksjuk av alla gånger. Men vet att känslan slår allt.
Det handlar inte om att få känslan åter. Det är bara efter-chock.
Det är svammel, taktikbyte, tack-för-god-match.
Någon dag vill jag vara rakryggad, lycklig och stark. Men inte idag.
Idag är jag bara tusen saker du aldrig såg.
Jag har ingen bra titel för jag är mörk och vintrig.
Jag ska skriva B uppsats. Jag har inga lektioner.
Det är nu jag märker att jag trivs jättebra med att göra ingenting.
Häromdagen vaknade jag tio i tre och visste inte om det var natt eller dag. Tyvärr var det dag, så jag vågade inte sova mer än de 12 timmar jag redan spenderat i sängen. Jag hade däremot god lust. Mörkret och vintern är inte min vän. De söver mig. De ger mig mörka ringar under ögonen och en bitter syn på livet. Jag ska vara större än mörkret och vintern. Jag ska ha läderkavaj ända in i januari. Eller i alla fall till jul.
Förde ett resonemang med en kompis om teorin med trädet i skogen. Om det faller när ingen är där, hörs det osv..? Jag frågade henne om hon fanns när jag inte var där? Hon svarade att nej, hon går upp i rök.
Ibland är jag bra självcentrerad.