Ursäkta mig; fuck. fuckitty, fuck, fuck.
Man kommer aldrig ihåg någonting ensam. Det kollektiva minnet i vars grupp man tillhör i samhället styr. Punkt.
Det gruppen kommer ihåg gäller. Det är sanningen med stort S. Om vi nu ska diskutera sanning. Jag tycker inte att vi ska det så jag skiter i det helt enkelt. Men: egentligen vinner ryktet över individen. Gemensam historia bidrar till gemensamt tänk, upplevelser etc. Tolkningar av händelser görs i gruppen. Härledningen av det kollektiva minnet görs utifrån gruppen och inte utifrån individen. Då spelar det egentligen ingen roll vad som är sant och inte sant, då gruppen bildar sin egen sanning.
Det är något som tål att tänkas på. Eller fasa inför.
"(=#¤"=(#&¤"?!
Det är inte det att jag vaknar, för det behövs en armé för att väcka mig ej utvilad, men de pajjar hela REM sömnen för mig från kl sju på morgonen. Eftersom jag inte somnar förren klockan tre på natten så är det vid sju som jag sussar som sötast. Skit-mecken som skriker: BYYYYYYTTTT DÄÄÄÄÄÄCKKKK! och Dzzzzzz Dzzzzz (borr-ljud) så att man inte kan fortsätta sina härliga drömmar om Colins magmuskler bredvid mina (hahahha, ja i drömmen hade jag magmuskler).
Och nu har de satt upp en skylt där de erbjuder nån rabatt om sommardäck med extra Dzzz Dzzz..
Schizo-vibbar i solen är bättre än datoreksem inomhus?!
Manic Monday, jag vaknade i morse och var sporrad till att skriva på C:t. Två sidor senare och middagen från igår i magen är jag inte lika på. Det är sol, datorn påstår att det är tio härliga grader ute och jag sitter här inne utan ro att trampa ut på gatan. Gör jag det pluggar jag inte mer idag. Det är så sant som det är kluddrat på bloggen.
Suck.
Jag har ett för bra liv för att plugga just nu. Jag har så roligt med mina vänner och i vårsolens glädjerus glömmer jag bort att jag har en uppsats som ska bli klar. Som ska filas på och betygsättas (hemska tanke).
Härligt att jag bara för att jag är sur, kan vara cynisk om att jag har många vänner. Suck.
Nu kommer jag snart försöka lura mig själv att jag sätter mig på jobbets uteservering med penna och block, med boken i högsta hugg och en kaffe så jag inte skenar iväg mentalt. Jag ska lura mig själv att jag s j ä l v k l a r t kommer plugga hela eftermiddagen, jag kommer ju bara sitta i solen som mental belöning.
Ja, det ska jag. Jag ska lura mig själv. Och jag ska gå på det för jag är en manipulativ skitstövel.
Dumma jag som är så godtrogen.
Programledare = världsledare är en läskig ekvation.
Tittade på Oprah idag som ledde ännu ett program om anden inom oss, och hur man får fatt på den utan att trilla på rumpan. Varje gång jag tittar på Oprah så dras jag med i hennes positiva anda, men så fort jag stänger av och börjar använda min hjärna igen slår verkligheten emot mig som en lavett i ansiktet. Min godtrogenhet sträcker sig alltså inte så värst långt. Anser att man måste vara lite kritisk, även om tex. Lagen om attraktion låter som en bra idé, och säkert stämmer till viss mån så kan jag inte svälja det med hull och hår. Tror på att om man är positiv i stora lag så blir man behandlad bättre och lever framförallt ett roligare liv. Men det lär man sig när man är liten, inte på Oprah.
Tror inte på att hjärnan skickar ut vibrerande signaler till universum och om man då skickar ut positiva vibrationer så ökar risken för välmående eller vad man nu är ute efter. Som att ens hjärna skulle kunna kontrollera universum. Låter lockande, men inte så trovärdigt.
En läskig sak med hela teorin är att om man då tänker negativt får man skylla sig själv när olyckor knackar på dörren. Om man då blir sjuk har man enbart sig själv att skylla. Dessutom verkar de förespråka en bojkott av läkarvård. De kom fram till att man kan bota sjukdomar med positivt tänkande. Karma blandat med respektlöshet inför den medicinska världen. Fruktansvärt deprimerande att sådant får yttras överhuvudtaget nuförtiden, och på prime-time tv dessutom.
I och med att jag pluggar på universitetet lär jag mig granska mig själv och min omvärld kritiskt. Det är en stor knapp att trycka på på varje uppkommande tenta och faktiskt något som är viktigt i världen vi lever i. På ett sätt kan jag då inte förstå hur Oprah själv sitter och sväljer allt som alla dessa livscoachar matar henne med. Men det gör hon, gladeligen, och gör sedan reklam för deras böcker som säljer slut i USA:s bokhandlar på en gång. Nu skickar jag ut vibrationer som efterlyser kritiska programledare till landet som i viss mån styr världen.