Fram-osset och fobierna.
Dagen D kom.
Mannen kom hem från sin semester. Åh vad jag har saknat!
Inte sådär saknad som att jag inte klarat mig, snarare sån där töntig saknad, typ: Jag-vill-berätta-den-här-ointressanta-nyheten-för-honom-saknad.
Igår pratade vi om fram-oss.
Min åsikt är att även om jag inte vill att framtiden sköljer över oss denna sekund så tycker jag ändå att det är mysigt att prata om den. Jag vill ha gemensamma mål och förhoppningar. Jag vill veta om vi vill ha lika många barn och likartade liv, även om vi inte får det eller spenderar de tillsammans. Hur kan man annars uppnå sina mål som ett par om man inte diskuterar dem? Men jag har också två likadant tänkande kromosomsatser, Mannen har två olika och är rädd för allting som händer två dagar framöver.
Stackarn vart livrädd och trodde att jag ville starta en gemensam pensionsfond.
Det slutade i alla fall med att vi lade ner samtalet pga brister i kommunikationsnätet
(note to self: börja aldrig ett samtal med partnern i samband med att scrubs går på tv).
Jag låg och grubblade lite och insåg för mig själv att även jag är rätt rädd för att bli vuxen. Detta var dock en insikt som jag helst inte ville dela med mig av just vid det tillfället, det skulle bli alldeles för mycket självgodhet på samma gång.
Nu ska jag, på min lediga dag, åka in till stan och sätta mig på det NYA jobbet och dricka kaffe.
Kanske med en sån där tjej-bok jag såg att de sålde ut inne på Vivo.
Mannen kom hem från sin semester. Åh vad jag har saknat!
Inte sådär saknad som att jag inte klarat mig, snarare sån där töntig saknad, typ: Jag-vill-berätta-den-här-ointressanta-nyheten-för-honom-saknad.
Igår pratade vi om fram-oss.
Min åsikt är att även om jag inte vill att framtiden sköljer över oss denna sekund så tycker jag ändå att det är mysigt att prata om den. Jag vill ha gemensamma mål och förhoppningar. Jag vill veta om vi vill ha lika många barn och likartade liv, även om vi inte får det eller spenderar de tillsammans. Hur kan man annars uppnå sina mål som ett par om man inte diskuterar dem? Men jag har också två likadant tänkande kromosomsatser, Mannen har två olika och är rädd för allting som händer två dagar framöver.
Stackarn vart livrädd och trodde att jag ville starta en gemensam pensionsfond.
Det slutade i alla fall med att vi lade ner samtalet pga brister i kommunikationsnätet
(note to self: börja aldrig ett samtal med partnern i samband med att scrubs går på tv).
Jag låg och grubblade lite och insåg för mig själv att även jag är rätt rädd för att bli vuxen. Detta var dock en insikt som jag helst inte ville dela med mig av just vid det tillfället, det skulle bli alldeles för mycket självgodhet på samma gång.
Nu ska jag, på min lediga dag, åka in till stan och sätta mig på det NYA jobbet och dricka kaffe.
Kanske med en sån där tjej-bok jag såg att de sålde ut inne på Vivo.
Hemsökt.
Jag för en desperat jakt på lägenhet.
Varför är det så svårt att få tag på Stockholms hyresvärdar? Varför ska man betala 199 kronor i månaden för att ha tillgång till dem? Och är det överhuvudtaget bostäder det handlar om på den internetsidan? Eller har dom fyllt ut tomrummet med lokalvärdar för att det ska komma upp i 169 hyresvärdar i Stockholm som dom skryter med. Det är ju som sagt lite svårt att få tag på en lägenhet om man inte stått i kö sen dan innan man föddes eller har lust med stora skulder vid min ringa ålder. Jag är en ansvarsfull människa med CSN lån och extrajobb. Jag lever i en lugn samvaro med en pojkvän och få sena utekvällar. Varför kan inte jag få tag på ett hem.
Man blir frustrerad.
Jag tror att jag har tjatat ut mina vänner med mitt tjat om ett eget hål i väggen.
"Tänk om....
"Och om jag hade en egen lya....
"JAG TAR VERKLIGEN VAD SOM HELST"
Nåt i den stilen lutade det med. Jag är hemsökt. Och när ska jag då hitta hem?
(Usch vilka klyschor).
Imorgon är det torsdag. Då är det bara 13 dagar kvar till ledighet.
Varför är det så svårt att få tag på Stockholms hyresvärdar? Varför ska man betala 199 kronor i månaden för att ha tillgång till dem? Och är det överhuvudtaget bostäder det handlar om på den internetsidan? Eller har dom fyllt ut tomrummet med lokalvärdar för att det ska komma upp i 169 hyresvärdar i Stockholm som dom skryter med. Det är ju som sagt lite svårt att få tag på en lägenhet om man inte stått i kö sen dan innan man föddes eller har lust med stora skulder vid min ringa ålder. Jag är en ansvarsfull människa med CSN lån och extrajobb. Jag lever i en lugn samvaro med en pojkvän och få sena utekvällar. Varför kan inte jag få tag på ett hem.
Man blir frustrerad.
Jag tror att jag har tjatat ut mina vänner med mitt tjat om ett eget hål i väggen.
"Tänk om....
"Och om jag hade en egen lya....
"JAG TAR VERKLIGEN VAD SOM HELST"
Nåt i den stilen lutade det med. Jag är hemsökt. Och när ska jag då hitta hem?
(Usch vilka klyschor).
Imorgon är det torsdag. Då är det bara 13 dagar kvar till ledighet.
När katten är borta... städar råttan toaletten?!
Att arbeta. En syssla värd respekt. Människor lider psykiskt av att inte ha ett arbete att gå till. Fast egentligen lider människor psykiskt av att inte ha pengar på sitt konto, så arbetet i sig har egentligen inget att göra med lidandet, utan är bara ett medel man använder sig utav för att komma så fort som möjligt till målet. Rättare sagt den 25e.
Jag har ett arbete. Nu under semestertider är jag den som arbetar sex dagar i veckan så att andra ska kunna sitta inne och titta ut på fult väder (hånskratt). Heltidarna har flugit sin kos på stureplans-resa ner till Gotland och dricker hutlöst dyra, utspädda drinkar och trängs runt en scen där typ Dabuzz har sitt enda gig om året (ännu mer hånskratt).
Jag och tjejen på jobbet är därför cheferna under semestern. Ja vi är ju egentligen chefer över heltidarna hela tiden för att vi överhuvudtaget har något innanför pannbenen men eftersom även den "riktiga" chefen har semester äger vi stället.
Jag har nu arbetat av de första fem dagarna den här veckan och att det skulle gå oerhört långsamt och vara oerhört tradigt men det är det verkligen inte. Pga att vädret har varit som det varit har folket blivit galna och köper mer än nånsin. Dagarna flyger förbi och jag har, hör och häpna, frivilligt städat toaletten.
Det är nästan så att jag skrämmer bort mina lata, soffpotatisliggande tendenser. Tänk om detta är första steget till något nytt? Tänk om jag blir friluftsmänniska och spenderar fritiden med att stoppa strumpor?!
Nää, jag måste verkligen lära mig att inte tro det värsta. Det blir nog bra ska jag se.
Jag har ett arbete. Nu under semestertider är jag den som arbetar sex dagar i veckan så att andra ska kunna sitta inne och titta ut på fult väder (hånskratt). Heltidarna har flugit sin kos på stureplans-resa ner till Gotland och dricker hutlöst dyra, utspädda drinkar och trängs runt en scen där typ Dabuzz har sitt enda gig om året (ännu mer hånskratt).
Jag och tjejen på jobbet är därför cheferna under semestern. Ja vi är ju egentligen chefer över heltidarna hela tiden för att vi överhuvudtaget har något innanför pannbenen men eftersom även den "riktiga" chefen har semester äger vi stället.
Jag har nu arbetat av de första fem dagarna den här veckan och att det skulle gå oerhört långsamt och vara oerhört tradigt men det är det verkligen inte. Pga att vädret har varit som det varit har folket blivit galna och köper mer än nånsin. Dagarna flyger förbi och jag har, hör och häpna, frivilligt städat toaletten.
Det är nästan så att jag skrämmer bort mina lata, soffpotatisliggande tendenser. Tänk om detta är första steget till något nytt? Tänk om jag blir friluftsmänniska och spenderar fritiden med att stoppa strumpor?!
Nää, jag måste verkligen lära mig att inte tro det värsta. Det blir nog bra ska jag se.