Upprepning.
Jag skyller det på .... äsch. Habermas kanske?
Någonstans måste min senilitet om vad jag skriver om kunna kopplas till den borgerliga offentligheten...?
Argh.
S fyller gammal på fredag.
Det är i alla fall vad hon verkar tro.
Så vi ska supa till och prata gamla minnen, hur det var bättre förr.. vad jag förstått så är det det man gör när man kommer till sig i åldern. Ett relativt begrepp måste jag säga.
Habermas håller i alla fall med, han diggade dåtiden rätt rejält. Ingen massa. Bara allmänhet. Hurra!
Hur hjälper det S?
Jag vet inte vad jag pratar om, men det gör inte Habermas heller.
Skulle han det, skulle fler förstå vad han skriver.
"En kvinna utan en man är som en fisk utan en cykel"
Nuförtiden handlar det så otroligt mycket om att inte vara ensam.
Det tabubelagda begreppet ensam.
Jag bor själv, inte ensam för det klingar negativt.
Själv är stark nu, ensam fick ta sitt pick och pack och dra till den nyutkomna synonymen oälskad.
Men att känna sig ensam är inte enbart upptaget och behandlat av singlarna. Man är inte konstant ovillkorslöst lycklig bara för att man är en del av en tvåsamhet. Och att vara ensam behöver väl inte alltid vara något negativt?
Vi är beroende av män lika lite som män är beroende av oss. Även om vissa väljer att tro det. Jag har själv tappat bort mig i förhållanden, trott att "vi" är viktigare än "jag" och "du". Och ibland är det det, men inte till förlust för identiteten. Vad kan jag komma med i ett förhållande om inte mig själv? Och tappar jag då bort mig själv i förhållandet, vad är det som finns kvar?
Vare sig man är singel eller en del av ett par så är man fortfarande sin egna person. Folk verkar glömma det eller inte tycka att det räcker. Problemet är att om du känner dig otillräcklig som person, tar väl även förhållandet skada?
Och ibland är det skönt att vara inte själv, utan ensam.
The rut.
Varför är det alltid lika svårt att läsa kurslitteraturen? Jag älskar min inriktning. Jag tycker att det är sjukt intressant, men ändå hittar jag alltid en anledning att inte plugga, hur absurd den än är. Nu var det 2 timmar Greys Anatomy som gällde. Och så självklart att börja skriva i bloggen igen. =) Jag skulle säkert använda disken som en anledning att inte plugga. Och det är fan roligare att läsa än att diska. Psykoanalys någon?
Problemet är att det påverkar inlärningen. Jag kommer inte bli en bra vad-som-helst om jag inte pluggar och läser all litteratur. Detta vet jag. Detta vill inte jag ska hända. Dock så fortsätter jag tradigt med samma beteende.
Min tyska lärare i gymnasiet påstod att alla "borde inse vårt sjukdomstillstånd och läsa på bättre". Jag skrattade då, eller rättare sagt rös eftersom hon var en häxa, men nu undrar jag om hon inte har rätt (hemska tanke).
Die Angst.
I'm in a fucking rut, och jag måste nog komma ur den. För jag har en tenta om dryga veckan och jag tror inte att mina lärare vill veta att jag föredrar att diska med svampen över diskborsten.