Pratkvarn

När jag blir stor ska jag sluta analysera saker. Jag ska sluta med mina misslyckade försök till kontroll.
Framför allt ska jag sluta med att spela upp scener i mitt huvud där Scarlett O'haras kärleksliv bleknar i jämförelse. Påhitt är vad det är. Orealistiskt dagdrömmeri. Bullshit!
Man ska bara låta saker ske. C'est la vie. Min tankegång är ju annars att om man kan påverka, så ska man. Problemet är bara att jag blir smått upphakad på problemen och njuter inte på vägen. Jag ser inte till andra kvalitéer direkt. Jag är expert på att sätta på mig mina skygglappar och snöa in totalt på ett område. När snöar det på en enskild punkt?
Det är som mitt liv vore tecknat, fast omvänt.