Pratkvarn

Att arbeta. En syssla värd respekt. Människor lider psykiskt av att inte ha ett arbete att gå till. Fast egentligen lider människor psykiskt av att inte ha pengar på sitt konto, så arbetet i sig har egentligen inget att göra med lidandet, utan är bara ett medel man använder sig utav för att komma så fort som möjligt till målet. Rättare sagt den 25e.

Jag har ett arbete. Nu under semestertider är jag den som arbetar sex dagar i veckan så att andra ska kunna sitta inne och titta ut på fult väder (hånskratt). Heltidarna har flugit sin kos på stureplans-resa ner till Gotland och dricker hutlöst dyra, utspädda drinkar och trängs runt en scen där typ Dabuzz har sitt enda gig om året (ännu mer hånskratt).

Jag och tjejen på jobbet är därför cheferna under semestern. Ja vi är ju egentligen chefer över heltidarna hela tiden för att vi överhuvudtaget har något innanför pannbenen men eftersom även den "riktiga" chefen har semester äger vi stället.

Jag har nu arbetat av de första fem dagarna den här veckan och att det skulle gå oerhört långsamt och vara oerhört tradigt men det är det verkligen inte. Pga att vädret har varit som det varit har folket blivit galna och köper mer än nånsin. Dagarna flyger förbi och jag har, hör och häpna, frivilligt städat toaletten.

Det är nästan så att jag skrämmer bort mina lata, soffpotatisliggande tendenser. Tänk om detta är första steget till något nytt? Tänk om jag blir friluftsmänniska och spenderar fritiden med att stoppa strumpor?!
Nää, jag måste verkligen lära mig att inte tro det värsta. Det blir nog bra ska jag se.