"En kvinna utan en man är som en fisk utan en cykel"
Nuförtiden handlar det så otroligt mycket om att inte vara ensam.
Det tabubelagda begreppet ensam.
Jag bor själv, inte ensam för det klingar negativt.
Själv är stark nu, ensam fick ta sitt pick och pack och dra till den nyutkomna synonymen oälskad.
Men att känna sig ensam är inte enbart upptaget och behandlat av singlarna. Man är inte konstant ovillkorslöst lycklig bara för att man är en del av en tvåsamhet. Och att vara ensam behöver väl inte alltid vara något negativt?
Vi är beroende av män lika lite som män är beroende av oss. Även om vissa väljer att tro det. Jag har själv tappat bort mig i förhållanden, trott att "vi" är viktigare än "jag" och "du". Och ibland är det det, men inte till förlust för identiteten. Vad kan jag komma med i ett förhållande om inte mig själv? Och tappar jag då bort mig själv i förhållandet, vad är det som finns kvar?
Vare sig man är singel eller en del av ett par så är man fortfarande sin egna person. Folk verkar glömma det eller inte tycka att det räcker. Problemet är att om du känner dig otillräcklig som person, tar väl även förhållandet skada?
Och ibland är det skönt att vara inte själv, utan ensam.
Woman, vad bra du är!