Tallriksmodellen.
Imorgon börjar jag en ny kurs, med inte bara en tom tallrik utan en helt ny har jag bestämt mig för. Jag tänker mig min förra som en liten tallrik från Ikea. Nu ska jag ha en stor tallrik från Duka. Vill ju inte fastna med en assiett, hur dumt skulle inte det se ut?
Tabula rasa i porslinsform. Duka är dock ganska blasé det med. Medelklass utan smak. Massproduktion.
Jag vill ju inte ha en begagnad tallrik från Myrornas heller. Kanske kan specialbeställa från nåt fancy ställe utomlands? Vara lite exotisk. Annorlunda på låtsats. Det är ju inte så att man konstant sitter med en tallrik i knät.
Tanken lockar däremot lite. Kroniskt hungrig som jag är.
Kursen jag ska gå är i och för sig en fortsättningskurs. KOM 2 efter en numera avslutad (och förhoppningsvis godkänd) KOM 1. De påhittiga namnen på våra kurser är ett plus i tillvaron, verkligen. Undrar vilket ägg som suttit och kommit på namn som MEMS, TOM, KOM och GID?! Det är upplagt för parodier. Kanske lite det som är meningen, man kan ju hoppas att det är humoristiskt menat.
Jag känner att mina blogginlägg blir mer och mer intressanta med tiden. Kanske borde lägga ner verksamheten. Slänga tallriken, jag har alltid velat ha sönder porslin. Rakt in i väggen samtidigt som jag skriker något helt galet. Vem jag ska skrika på är en annan fråga. Men den ilskan måste vara den äktaste (ord?) som finns. Lite konstigt är det kanske att jag vill vara så arg.
Tror att ilska är en underskattad känsla i den emotionella hierarkin. Den är nog rätt skön att hänga med ett tag.