Pratkvarn

Nyligen var jag hemma hos mina föräldrar på kvällsvisit. Pappa som jag inte träffat på ett bra tag hade mutat med ett par läderhandskar för att jag skulle komma hem. Farsgubben kan läsa tankar uppenbarligen, för självklart behövs det materialistiska ting för att jag ska sätta min fot i ett hem där det bjuds på mat.
När jag kommer dit på kvällskvisten visar det sig att pappa fått reda på att de saker han köpt av en god vän för att ge till mig och mina systrar troligen är stöldgods. Helt säker kan man kanske inte vara, men risken kändes överhängande.
Mamma ger mig en blick som bara mammor kan ge. "Hur är det med moralen?" frågar hon i förbifarten även om jag märker att detta inte är ett ämne som släpps i första taget.
Prislappen satt kvar. 495 kr. De vantar jag sneglat på på stan har legat kring 200 kr. Med min utspädda student-kassa skulle ett par riktiga läderhandskar värma fint i vinter. Behöver jag säga att dom passade (engelska låter bättre) ...like a glove?
Med insikten om att min mors tilltro till mig är värd mer än karl den elftes röda lapp lade jag ner handskarna i påsen med blandade känslor. Glad över att ha en moral och ledsen över att gå runt med HM vantar för 19,50.

Senare samma kväll hamnar jag och fadern i en diskussion kring min framtid. Planen är att söka journalistisk produktion till nästa höst, men det är otroligt många som söker. Vad händer om jag inte kommer in?
Du får du gå på Poppius konstaterar överhuvudet.
"När jag studerade journalistik en gång för 100 år sedan sade en man till mig att Poppius, det är journalistikhögskolan utan all etik och moral." fortsätter han.
Jag kontrar lite bittert med "Så om jag har förstått det rätt; hade jag gått på Poppius nu så hade jag ägt ett par läckra läderhandskar?!"