Pratkvarn

Det är torsdag och jag har jobbat i fyra dagar. Jag vill skära mig i armarna.
Nej, det är inte sant - jag vill ligga på en solig strand i 30 graders värme. Jag vill bada och bygga sandslott när jag är trött på att sola.

På mitt nuvarande uppdrag, ett telekomföretag strategiskt placerat i Stockholms förort utan tillgång till affärer, måste man ha matlåda med sig om man inte vill äta dammet som är desto bättre placerat överallt på golven.

På mornarna när jag vaknar och ändå har sovit mellan 7 och 8 timmar vill jag gråta för att jag är så trött. Varje dag. Det är vidrigt att börja 8. Det är vidrigt att gå till ett jobb man avskyr. Jag är intellektuellt understimulerad. Jag vill ha ett jobb där jag inte sitter på facebook 24/7 och spanar in min systers kompis kompis lillasysters hunds fotoalbum. Jag är så fruktansvärt uttråkad!

Försöker göra något konstruktivt såsom att leta lägenheter eller lösa svåra korsord. Men det slutar ändå med att jag kommenterar fyllebilder eftersom min hjärna, efter två månaders Bubble Shooter har samma handlingskraftsnivå som en geleklump. Konsistensen är likvärdig dessutom.

När man är bitter 8 timmar om dagen sprider sig den bitterheten lätt till resten av dygnet. Detta jobbet får mig att må psykiskt skit.