Sol, Snor och Snö. De tre S:en denna Söndag.

Människan behöver sol för att överleva. Det behövs D vitaminer och ljus för att inte framkalla depression.
Solen och ljuset gör allting lättare, ingenting nytt där. Det är antagligen därför jag sover bort dagarna på vintern. Antagligen därför jag har blivit en nattuggla. En snorig nattuggla.
Av någon mirakulös anledning har jag klarat mig hela vintern (om man nu kan kalla det vinter när minusgraderna har lyst med sin frånvaro) från att bli sjuk, fram tills nu. Kanske kan se det som att jag blev sjuk på vinterns första dag, igår föll snön ner från himlen som ett vitt täcke över förorten. Jag ser allt utifrån en vinkel som gör att jag själv blir speciell i sammanhanget, jag är inte självcentrerad, jag är självperspektifierad. (eget ord. gnäll inte)

Jag har ingen aning om det snöade inne i stan där livet finns, men här ute i burben [buurben: förkortning och försvenskning av engelskans suburb] (också det eget ord, gnäll inte) föll det ner och täckte varje livstecken. Jag vill inte vara köttig, men det var vackert att den fallna snön fick ligga orörd utan att tusentals fotgängare lämnade sina avtryck.

Så eftersom min förkylning hindrar mig från mitt liv har jag underhållit mig själv med att titta på sex and the city, gossip girl och greys anatomy. Jag har även trampat runt på facebook 100 gånger i timmen i försök till att bota min kroniska sällskapsjukhet. Där har vi motsägelser i samma mening, faktum är att jag bara är uttråkad.
Jag tror att jag är ett avsnitt ifrån total social-förmörkelse. (eget genialiskt ord, gnäll så mycket ni vill)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback