Pratkvarn

Efter ett tag borjar jag undra om nagon antingen lagt ett roligt piller i min ol eller om den passiva exponeringen av hasch gjort att jag blivit bang da jag helt plotsligt tycker att en kille i bakatvand (??) keps ar sot.
Forbannar forlusten av min annars ganska utvecklade sociala formaga. Jag vagar inte ta kontakt med nagra av de andra gasterna.

Nasta hang vid mitt bord ar tre tjejer som snallt vaktar min vaskada jag gar till baren och bestaller mer bars. Aven de gar utan att nagra ord utbytts.

Tredje besoket ar en latino jag inte ens vill prata med. Tyckte till och med att det ar obehagligt att dela askkopp med honom. Snubben hade CRIME gaddat halsen. Gulp.
Tanke: Kommer jag nagansin komma till Durham? Eller kommer jag hittas livlos under pub:ens heltackningsmatta?

Nasta problem: Jag ar kissnodig. Toaletten ligger pa ovanvaningen och jag tvivlar pa att mina 150 kilo smart business klader aterfinns nar jag kommer tillbaka om jag gar utan dem. Jag haller mig i vantan pa battre tider.

Kepskillen gar. Jag fokuserar istallet pa mannen vid bordet bredvid som skulle kunna vara Morgan Freemans forlorade bror. Tanker pa komiken som skulle uppsta om jag presenterade dem for varandra. ...For jag kanner ju Morgan sa bra (?!) The beer is getting to me by now. Gotta love that Guiness.

Vid halv atta tiden satter sig en ganska ung kille vid mitt bord och fragar om han far lana min tandare. Ja visst, allt ar battre an att sitta sjalv med CRIME halsen som tack och lov gar sin vag kort darefter. Den unga killen visar sig heta Craig och ha en forkarlek till ol, cigaretter och torr, dalig humor. Precis som jag. Kvallen var raddad.