Pratkvarn

Det sags att alla vagar leder till Rom. Undrar om det engelska bussbolaget National Express skulle lura mig pa konfettin dar med? Forhoppningsvis har de inga bussar som trafikerar den strackan.
Efter en och en halv timme till Skavsta, tva timmar i luften och betydligt mer an den utlovade en och en halv timmen som det skulle ta fran Stanstead till Victoria Station missade jag bussen till Durham med 1 minut. Inte ens det egentligen.
16.00 (aven planerad avgangstid) kommer jag springandes, flasandes, med en ryggsack som enligt flygregler inte kunde vagt mer an 20 kilo men som kandes som 150 vid tillfallet. Jag ser buss 450, min buss, min raddning fran ett av Londons, enligt mig, sunkigaste omraden, bara for att se den kora ivag. Med mig efter.
Vinkandes som en tok med min gula plastficka innehallandes biljetterna fick jag ogonkontakt med helveteschafforen som sket i mig och satte gasen i botten. Skit.

Angern over att jag fryst mitt gymkort och darfor sakert aven sprang i samma takt som en igelkott kunde inte mata sig med den angern som vantade.
Efter 45 minuter i en svettig ko med en svart transvestit bakom mig som fick Michael Jordan att framsta som en kortvaxt dvarg kom jag antligen fram till kassan bara for att fa reda pa att hon inte kunde hjalpa mig. Dar kunde jag bara kopa en ny biljett, inte fa byta om min gamla. Skit.

Hennes medlidande gav mig anda lite trost. Hon skickade mig till "the complaint desk" med orden att om de inte kunde hjalpa mig kunde jag komma tillbaka till henne, skippa kon och fa kopa min biljett av henne.
Off I was. Lagligt  nog hade "the complaint desk" stationerat sig i ett hus langst ner, langst bort. Aven om jag besuttit ett lokalminne hade jag haft svart att hitta dit.
Efter om och men och tva oppnade dorrar till diverse personalfikor hittade jag ratt. Forklaringen av problemet var foljande;
Min syster hade nar jag kommit av planet ringt National Express och konfirmerat att jag istallet for att aka flygbuss till Victoria Station och sedan byta till 405 mot Durham kunde ta direktbuss fran flygplatsen. Nar jag fragar pa flygplatsen nekar dem till detta. Jaha?
Jag koper da en flygbussbiljett och satter mig snallt enligt svensk tradition pa bussen in till Victoria. Den skulle avga kl 14.00 och ta en och en halv timme, max. Ingetdera stamde.
14.20 rullar bussen ut fran flygplatsen och anlander till Victoria 15.59. Resten kan ni. Skit.

Syrran varnade mig for att vara otrevlig (hon kanner mig och mina svordomar) eftersom det i England finns nagonting som heter "muntlig misshandel". Alltsa, sager jag "fuck you" till personalen blir jag atalad. Jag forklarar hela situationen sa snallt jag kan samtidigt som jag mumlar in "fitta" i ett tillrackligt hogt tonlage att de inte ska forsta att jag ar forbannad. Hon kunde inte heller hjalpa mig da det inte fanns nagot klockslag pa min flygbussbiljett och darmed kunde jag inte bevisa att det var den forsenade bussen jag kom med. Efter den behandling hon gav mig borde jag nastan anmala henne for muntlig misshandel. Engelsman verkar tro att bara for att de avslutar en konversation med "Okey, Love" sa kan de vara hur otrevliga som helst innan. Jag hoppas att hon blir reinkarnerad som en National Express buss.

Efter detta missode gar jag tillbaka till angeln i kassa 12, slipper kon och far boka en biljett till nasta buss.
Klockslag vid kopt biljett: 17.00
Avgang 23:30. Skit.
Framme i Durham: 05.25 Skiiit.

Sa, jag tar min 150 kilos vaska och satter mig pa narmsta pub och dricker ol. Inom loppet av fem minuter satter sig en kille vid en av de tre lediga stolarna vid mitt bord och tander en joint.
Min forsta tanke ar att mitt liv ar en budgetkomedi. Min andra tanke ar vare sig jag ska be om ett bloss eller inte. Jag avstar. Fem minuter senare vinglar han darifran.

Fortsattning foljer..