Orsak verkan, återigen.
Håller på att möblera om min lägenhet, det är som att möblerna cirkulerar runt mig och det enda jag lyckas åstadkomma är en rejäl röra. Jag vill byta ut mina gardiner. Jag vill hitta en mysig fåtölj (alternativt sno en av mina föräldrar) och ha vid det lilla fönstret. Där vill jag sitta och läsa, filosofera och tänka på oviktiga saker. Ommöbleringen är en aktion skapad för att ordning ska uppstå.
Jag skapar i min oordning även en hel del nytänkande. Jag har en chockrosa väska hängandes på väggen över min byrå, detta eftersom jag anser att jag inte har någonting som skulle överträffa denna konstnärligt. Jag har hittat en helt ny plats att ha datorn, nämligen i fönstret. Tacka hyresvärden för breda fönsterbräden. Jag kan samtidigt som jag skriver, kasta elaka blickar åt bilmeckets helvetesverksamhet.
Förorten börjar kännas uthärdlig, men det är kanske för att jag vant mig vid bojjorna.