Pratkvarn

Jag är så lat. Det är pinsamt. Hade planerat att demonstrera mot FRA lagen på sergels torg idag men eftersom jag nu, kl 12,40 fortfarande ligger i sängen och degar är oddsen att mitt kontorsformade arsle kommer dit inte speciellt höga. Satsa inga pengar på mig med andra ord. Så istället ligger jag här, utjäst och hungrig utan ork att ens gå och handla på hemköp.
Bestämmer mig i ett svagt ögonblick för att sända ut positiva tankar till alla som duktigt kommit ut ur mini-idet som numer är helger och kämpar för befolkningens rätt att snacka skit om vem de vill. Hurra! Det lät som en bra idé då. Lite i stil med hela det här "Rules of attraction" fenomenet. Tror inte på det, så varför lurar jag i mig själv samma princip?
Men visst är det människorättskämpigt (ord?) av mig att demonstrera från sovrummet. Även om det är lyhört i det här huset tror jag inte att jag kommer göra min röst hörd till någon distans som räknas. Jag är till och med så lat att jag inte ens kollat upp när demonstrationen börjar, så att jag nu i sista timmen kan säga; Ähh jag vet ändå inte när det börjar så då är det onödigt att åka in. Eller söka på internet, eller ringa någon som säkert vet.

Egentligen är allting säkert otroligt planerat från mitt undermedvetna så jag kan lata mig så mycket som möjligt utan att egentligen få dåligt samvete. Jag hade ju tänkt gå dit. Det är tanken som räknas. Mmmm tjena. Det hela är en kupp av mitt under-jag, belägring sker i hela min kropp och målet är soffpotatis-mode. Turligt nog har jag lite dåligt samvete för att jag inte skakar rumpan ur sängen och beger mig, men uppenbarligen inte tillräckligt för att motstå under-jaget och förvandlingen till potatis.