Kreativiteten är förkyld.
Har idétorka vad gäller artikelförslag. Kreativiteten insjuknar när jag har en chans att få utlopp för den.
Skrev på avtal med nya jobbet igår, och måste ha skapat en buffert innan jag börjar den 1 oktober. För regniga dagar kan man säga. Regnet piskar för tillfället mot både mitt fönster och min tankeverksamhet.
Nya jobbet innebär chanser, och precis hur stora chanser jag vill att de ska vara, är de. Det är fantastiskt och det är skrämmande. Det är en början på mina drömmar och det är en mardröm på samma gång. Tänk om jag inte klarar det? Tänk om jag inte kan egentligen? Fast jag får väl tänka som jag brukar göra efter ett tag av nedbrytande beteende, det kan inte gå mer än fel. Och oftast går det bättre. Fast tänk om det - bara för att det är NU det räknas - går åt helvete. En chans till en pinne på stegen karriärsmässigt, men för att det är viktigt och avgörande skjuter jag bort tankarna. Försöker febrilt komma på bra ämnesförslag och börja skriva om dem, but no good. Känns nu som att jag kanske borde valt modespalten, där jag hör hemma.